söndag 22 februari 2009

Gud som haver barnen kär - en kvällsbön från yngre år.

.
Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är.
Vart jag än i världen vänder,
står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går
- den Gud älskar lyckan får.
Amen.
.
Det är barndom för mig och en fin stund precis innan lyset släcks för kvällen.
Det finns så många olika åsikter om versioner av denna bön, dock är det denna
som bads för mig och senare även av mig under mina barndomsår. Senare har
den dykt upp någon enstaka gång, särskilt som en enda synbar utväg från de
tårar som hindrade mig från att sova om natten. Det blev en trygghet i kaoset.
.
(Mellan raderna kanske någon utläser att Gud inte skulle älska alla, detta är helt
fel och därför har speciellt den sista raden ändrats till; 'Lyckan kommer, lyckan går -
du förbliver Fader vår.' En version som stämmer mer in med att Gud älskar alla,
vilket han också gör.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar